Undercuttad, tjuhu


Smäckra bilder, jo man tackar. Men en förändring kändes väl ganska bra ändå. Det räcker inte alltid med att ta topparna. Ibland får man allt ta saker i egna händer och ändra på saker. Lite oväntat och jag funderade inte på det mer än i 10 minuter. Men det räckte. Nöjd chey.

Kom precis hem från Saara som äntliegn är hemma efter över en veckas frånvaro. Att jag ens har överlevt. Igår kalasade vi för Claudia och hyrde film. En skräckis som var förvånadsvärt bra, och så The Runaways som jag förmodligen köper i framtiden. En såndär se-om-100.000 gånger-utan-att-den-blir-sämre-film. En att samla på.
Om två dagar sticker jag och med tanke på hur jäääähähäähävla lagg mitt internet har blivit så lär jag kanske inte uppdatera med innan dess, men kanske. Såatte...happy halloween alla!

When I close my eyes it's you I see


Vet inte om mitt annars ganska stora ambition till att teckna syns i paint, men man kan ju hoppas.
Kameran åkte i morse ner i lackväskan, men några bilder blev det inte. Istället valde jag att lägga desto mer tid på att så petigt jag kunde (utan att bli galen) göra en bild av dagens händelser, exklusive skolan, som är så självklart.
Kattens lilla ben blev lagat och jag har nog fått i uppgift att ge medicin, tvätta sår och ge lite till medicin. 2 gånger om dagen. 2 olika sorter. Och så tratt också, så nu får lilla Tussie inte gå ut på en hel vecka.
Efter det så köpte jag och Agneta med oss pizza hem som jag bjöd henne på efter att hon så snällt hjälpte mig med katten.
Nu ska jag dricka te och kolla på Paradise Hotel och efter det Kungarna av Tylösand, idioter gör sig fint på tv måste jag säga. Man börjar ju undra hur var och en utav dem är irl.
Imorgon beger jag mig in till stan för att hämta sista medicinen och att inhandla nått fint till Saaras lillasyster Claudia som fyllde 4 igår. Barnklädavdelningen ska minsann besökas.

Let go of your heart, Let go of your head


Helt färdig, det är vad jag är just nu. I kontrast till gårdagen så hann jag både rida och prata med mamma och nu dimper jag ner i sängen för att förhoppningsvis få mer sömn denna natten. Imorgon bär det av till brandstationen med klassen, på fredags väntas fikamys på blå dörren med mina hjärtegryn, kalas på lördag och sen bär det av på tisdagen. Sjalen på bilden får mig att längta. Jag älskar den. Jag älskar att det är jag och ingen annan i hela lilla Varberg (troligtvis) som har den. Den är min. Och mellan tisdag den 2e och måndagen då skolan börjar på nytt igen, så ska jag hitta ännu fler favoriter att älska som gör mig snäppet mer unik. Tajt? Som faen.

I'm just trying to get us on the same page

Sitter och kollar på massa How I met Your Mother i min tråkighet.
Har verkligen inte gjort någonting vettigt idag. Inget värt att dela med sig av.
Därför skriver jag och lägger upp halvtrista cambilder. Fyndigt.
Det kanske ser ut såhär nu ett tag framöver. Glest med updates.
Tills jag fått sålt hästen. Tills jag har fyllt år. Tills jag förhoppningsvis får min symaskin som jag hoppas att jag får för att jag önskar mig den så himla mycket. Tills jag kommit ur min tillfälliga gråa svacka som är fullständigt inspirationslös och förbannat tråkig. FU I say. Hoppas det känns okej. PÖSS

LIGHTS – The Listening

Like a party bag of lies, booze and then deceit.


Massa blandat ifrån Urban Outfitters som jag inte hade haft någonting emot att ha här, hemma, i min garderob.
Längtar jättemycket till lovet då jag som sagt beger mig, känns som om jag behöver komma bort lite.
Se något annat och glömma lite här hemma. Pigga upp mig och liva upp stämningen nu när allt varit lite grått och tråkigt.
Hoppas att Hunter stövlarna finns där, har aldrig sett dem innan och var fundersam på vad jag tyckte om dem. Men nu är jag så gott som säker. Hoppas att mamma tycker likadant bara. Gillar också no. 3 längst upp som ni kanske till och med känner igen. Svenska Clogs i Jodphur stil. Blir alltid lite extra glad över att se lite svenskt utomlands.
Måste också tänka på viktbegränsningen på flyget OCH USA resan till Jul. Får fjärilar i magen bara jag tänker på det. Längtan.

Strax sticker jag iväg och skrittar ut med Anna, sen ska jag försöka lösa mitt problem med att jag inte har någon bok hemma till provet imorgon. Kan bli kaos. Men jag löser det. Eller nått.

Städdax!


Bilder från torsdagens sminkning i skolan, första bilden med kalla färger och andra och tredje med varma,
vilket egentligen är min färg. Funderar starkt på att köpa en brons, guldig ögonskugga.




Och sist från hur det blev igår innan jag stack iväg till min fina lilla kusin Bella som hade sitt 16års kalas.
Någon present av mig fick hon dock inte eftersom att hon och jag beger oss om lite mer än en vecka till Belfast, och då ska det firas.

Ikväll händer inte någonting och därför tänkte jag ta tillfället i akt och städa upp lite;

- Diska
- Tvätta
- Städa

Framför allt kolla till min klädhängare och ta bort det somriga, känns lite sent ute men nu ska jag fixa det. Det lär bli mycket svart och grått som jag kommit på att jag har liggandes låååångt in i garderoben som jag glömmer att jag har. Medans jag gör detta står kanal 5 på som visar Just My Luck och det känns konstigt att kolla på den utan Saara men eftersom att hon är i Österrike på jobb så får jag klara mig.

OCH sist ska jag tillägga hur fruktansvärt mycket jag längtar till min födelsedag och om jag får en symaskin så kanske jag mycket väl gråter av lycka, SÅ många idéer har jag.

You'll knock on my door, And up we'll go in white light. I don't think so.


Har varit lite fullt upp senaste dagarna, sov inte ens hemma igår därför blev det inget inlägg.
Istället åkte jag och min Lims hem till Lillmandis för sconesbakande och plugg. Det sistnämnda blev dock mest
ersatt utav Paradise Hotel, i både Svensk och Dansk tappning. Inte helt fel med lite sånt mys mitt i veckan.

Nu är jag hemma efter en dag fylld med fläng hit och dit och är helt slut. Från skolan och hem för att bara hinna med en macka och en kopp te innan det var dags att bege sig in till stan IGEN för sista teorilektionen.
Måste verkligen boka körlektion nu eftersom att det inte är mer än 4 veckor tills jag fyller (!!!).
Borde dessutom slå en pling till en tatuerare om jag ska få det gjort så snart som möljigt.
Mycket att göra som sagt.
Och nu ska jag duscha, fixa mig för sängen och vänta in att min lilla mamma ska ringa.
Borde läsa lite Dracula med så svenskaläraren blir glad. Buhu.

Hörs imorgon finisar, ciao.

Hoho, glömde säga att halsduken var ny, det hade ni inte klarat er utan att veta ju.

.

Blir sur utan anledning och får tårar utan att veta varför.
För denna dagen i sig ger mig ingen rättvisa.
Jag kanske bara är trött, men just idag, just nu, känns allt helt värdelöst.
Meningslöst. Läser saker, men vet fan inte varför.
Kenza äter frukost med hunden i knäet. Angelica Blick har köpt något nytt och Colorelle har målat sin hylla. Men vad gör det om 100 år?


Jag har inget att sätta fingret på i synnerlighet, men allt att peka ut i allmänhet.
Börjar gråta och kommer på varför i efterhand utan att ens vara säkert på att det är svaret.
Vill prata och prata och prata tills jag är tömd på ord, ändå orkar jag inte.
Orkar inte ens öppna munnen. Håller den stängd istället, och låser in allt som surrar runt.
Det gör det inte enklare.
Men det känns inte värt att nämnas, för imorgon så kommer detta vara igår.
Och igår har ingen större betydelse idag.
Så idag lyssnar jag på joakim bergs meningsfulla ord och relaterar, kollar på alla realityserier som finns i denna absurda värld och skiter i tvätten som jag hade hunnit idag egentligen. Men nu väljer jag att fylla den tiden med något annat, något som verkligen inte gör något om 100 år, och väntar på imorgon.
För imorgon är idag igår. Och igår har ingen större betydelse idag.

Har klippt mig också. Ganska kort faktiskt.
Skriver inte det för att ni skulle bry er. Utan för att jag faktiskt har klippt mig.
Finurligt va?


Alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål

Jag kastar stenar i mitt glashus


Jag är livrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö Men älskling, vi ska alla en gång dö

Your words don't translate and it's getting quite late, so please don't stay in touch


Jag och min Silver för ca 2 år sen.

Hemma från en tävling som jag trodde skulle bli allt annat än bra.

Efter 2,5års uppehåll och alldeles för lite träning kan jag ju inte säga att jag hade de högsta förhoppningarna.
Stack iväg en halvtimme för sent eftersom att Saara's mamma gav mig skjuts och hon skulle ha med Saara's lilla syster Claudia vilket dröjde. Satt och kollade klockan, helspänd och blev mer och mer irriterad, men sa såklart inget, man ska ju vara glad att folk ställer upp som taxi trots allt (nu ser väl iofs Saara detta och då får dem ju reda på det iallafall, men jag tror att de gillar mig iallafall, haha)

Väl i bilen på väg hem till mig för att hämta ditt och datt som jag skulle ha, och för att klä om. Stiger innanför dörren redan stressad och upptäcker till min stora fasa att jag inte hittar Silvers pass. Passet med vaccinationsintyget som jag måste ha för att få starta. Och passet finns INGENSTANS. Att jag inte dog.
Vände upp och ner på huset, ringde och väckte mamma i Nordirland med tårar i ögonen som såklart inte hade någon aning om vart det var. Tillslut fick jag åka iväg iallafall och försöka lösa det på annat sätt.

Körde mot stallet och Heidi får ett samtal från Alexander (Saara's bryschäh) och jag tänkte att jag likagärna kunde fråga om han ifall ifall kunde kolla i moppen efter passet, även om jag visste så  säkert att passet inte fanns där.
Fast så gjorde det det. ÅH så glad jag blev. Alexander ska få en kram tror jag.

Och tävlingen slutade med placering, 2 stycken till och med, 2a och 5a. Silver uppförde sig exemplariskt och jag märkte hur han älskade det. Att visa upp sig. Att glänsa när alla ser. Att få alla ögon på sig just de 5 minutrarna och visa vad han går för. För han vet att han gör det så bra i princip varje gång.
Och det vet jag också.


Dessutom lyckades jag med det som var nästan viktigast och taggade mig något sjukt.
Suckers. Man får vara en bitch ibland.

Nu efter ett långt fantastiskt inlägg ska jag duscha och bege mig, ända bort till min fina Sli som hjälpt mig något sjukt både idag och igår, som jag inte ens trodde skulle följa med. Tack Saara, du är bäst, ingen protest, ily.

Piffigt, för sån är jag



Hann aldrig lägga upp något igår för att jag var tvungen att träna till tävlingen så här kommer gårdagensbilder fast idag.
Idag försov alice sig. Skönt säger jag, tror jag behövde det.
Tyckte nog däremot inte läraren. Men jag löser det.
Hemma från skolan och snart sticker jag iväg till stallet för putsning, knoppning, packning och för att rida igenom programmen. Känns nervöst och pirrigt vilket inte är så konstigt efter 2,5 års tävlingsuppehåll.
Men imorgon, då smäller det bannemig. Sovmorgon blir det dock inte.
Saara följer med ikväll iaf, som stöd och domare. Efter allvaret äter vi sallad i stallet. Mys.
Skriver listor så pennan glöder. Galet så mycket man ska ha med sig och konstigt att packa utan mamma.
Men jag klarar det. Ska ju trots allt prata med henne senare.

Nu får ni ingen mer update förrän efter tävlingen.
Lycka till alice, tack alice.

Slutkörd


Ny hårfärg! Tänka sig att jag blev mörkare igen trots allt.
Jag orkar inte skriva något speciellt dagen till ära.
Började kl 8.10 efter en natt med på tok för lite sömn, så klart, och slutade sista lektionen 14.15.
Men såklart hade jag körskola och fick stanna kvar, trött som jag var.
Kom alltså inte hem förrän halv 7 när det börjat skymma och det enda jag egenligen kände sug efter var att hoppa ner i sängen och ladda batterierna. Självklart gick inte det nu när jag ska tävla på lördag.
Känns sådär. Lite orolig. Kanske för att det gick sådär idag. Men jag löser det.
Nu har jag kollat klart på Kungarna och ätit upp min kycklingfilé med avokadoröra och sallad
och äntligen ska jag få lägga mig.

Hörs imorgon finisar, g'night.

Äntligen



Det var på tiden. Som sagt, messa era namn ni som har mig på fb. K?!

Do you know the song "Coco"?


Bilder från igår då vi åt piknik vid havet samt ett träd i trädgården. Fint.

Mamma och jag har nyss ätit klart medans vi kollar på film i form av Coco Chanel.
Som jag misstänkte så älskar jag den. Får se klart den imorgon.
Imorgon åker även mamma hem till min förtvivlan, men om inte allt för länge åker jag till dem,
för shopping, bortkoppling och umgänge.
Provridningen idag gick fint, men jag vågar inte säga för mycket. Så jag hoppas istället.

Godnatt folket, och tack för fina ord. Det glädjer.

Wear designer shades just to hide your face



Lite nytt på bokfronten, den längst till vänster hade mamma med sig (ni kanske minns att jag fick en annan liknande kattbok någon gång i somras) och de andra två köpte jag igår när jag och mamma var i stan.
Ser fram emot att bli klar med 14 år till salu, som jag inte alls blev särskilt förtjust i måste jag säga, och börja med någon utav dessa. Får se om det blir en svensk eller engelsk.

Igår blev bra och mamma och jag var kvar hos Saara ända fram till småtimmarna. Saara själv somnade dock runt 12 snåret (hon var nog bra trött) medans jag, mamma och Heidi (Saaras mamma aka mammis bästa vän)
satt uppe och pratade om allt mellan himmel och jord. Eftersom att vi hade med oss huvudrätten så fixade Heidi efterrätt och det blev frukter med smällt vit choklad vilket inte var helt fel (jag är värdelös på att skippa socker, jag erkänner) Runt 3 på natten begav vi oss hemåt.

Just nu sitter jag här och försöker anmäla mig till en tävling, vilket jag inte gjort på 2,5 år. Får se hur det går.
På måndag ska även hästen provridas och jag hoppas innerligt att det går vägen.
Annars ser det ut som att dagen bjuder på ett besök hos mormor, övningskörning (WOHO) och ännu en kväll hos Saara. Ska hinna rida där emellan med och funderar på att sticka ut och gå/jogga nu faktiskt.

Tune in laterz och om ni inte såg mitt råd på en ny låtförälskelse of mine så kommer den här igen!

Mike Posner – Cooler Than Me - Single Mix

You never say hey or remember my name



Jag gillar hur meddelanden sprider glädje. Rätt galet egentligen.
SMS, MMS, kort, mail.
Idag fick jag post i form av ett tjockt kuvert från min fina syster.
För er som inte visste så pluggar hon i London till att bli veterinär.
I kuvertet låg ett kort med fina ord och så en tröja.
Jag och min syster har inte samma smak någonstans, så jag kan tänka mig att hon funderade både en och två gånger innan hon tillslut valde denna, men gud vad glad jag är att det blev den.
Tycker att motivet är helt underbart och det lär inte vara många här hemma som har en likadan.

Så tack Matilda, behövde detta idag ♥

Jag och mamma stack till stan efter vår lilla begravning och fick faktiskt köpt en klänning, har även fått massa annat av mamma som hon hade med sig när hon kom,men det får ni se en annan gång.
Fikade på den lilla uteserveringen som är kvar på Mignon i solen och hann även till onoff för att gnälla om att min telefon inte kommit än. "Nu tar det bara några dagar, ser får du den!" Mm det sa ni för EN MÅNAD SEN med.

Nu ska jag åka och mocka och sen ikväll åker jag och mamma min lilla röda vespa till Tvååker.
Med oss har vi vin och Paella och slut destinationen är min vän Saaras köksbord. Ser ljust ut.

Nu lyser det ett litet ljus som man ser från altanen, och där finns hon. Det ser mysigt och fint ut, så jag är nöjd.



Mike Posner - Cooler Than Me
(gilla)

Hejdå lilla Maja.



"Ge Maja något gott, jag ska åka in med henne imorgon 10.10 :( /kram mamma"

Det är aldrig särskilt kul att åka med sina husdjur, eller något annat djur för den delen, till veterinären.
Ännu tråkigare är det när man åker dit med en fylld bur och kommer hem med en tom.

Maja kom till oss för ungefär 4 år sedan. Helt plötsligt satt hon bara där, på trappan, för att hon inte hade någon annanstans att gå. Hon satt bara där och tur som hon hade så var det just våran trappa. Mamma började ge Maja mat och tillslut så gick hon inte härifrån. Hon fick börja vara i garaget och det var någongång då som vi märkte att vi inte bara hade börjat ta hand om en katt, utan fyra till. Maja skulle ha bebisar.
Och de kom en dag, alla fyra. Hon hade lagt dem i gräsbehållaren till gräsklipparen som hon knappt kunde komma i själv. En utav de små var inte vid liv, och några dagar senare fick vi avliva en utav de andra också.
Och så var det bara två kvar. Bella med en knorrig svans och Gucci, hennes bror.
Jag tror att Maja visste att de skulle komma och att hon skulle behöva hitta ett säkert ställe att vara när de kom. Fina lilla mamma Maja.

Nu fick alla katterna komma in till våra dåvarande tre katter Skrållan, Tussie och Chicco. Bebisarna växte och Maja trivdes som handen i handsken. Hon satt mest inne och var bara ute små korta stunder. Mest gillade hon att sitta och titta ut genom fönstret. Hon gillade att liksom ha koll på läget.
Hon bestämde alltid hemma och tvekade inte på att smäcka till någon utav ungarna när de inte uppförde sig.
Hon blev som en mamma över alla. Kanske till och med mig nu när jag varit själv.
När jag kommit hem från skolan, fixat mat och satt mig för att äta i soffan så har det aldrig tagit många minuter innan hon satt där, brevid mig. Hennes mörka små ögon som såg så snälla och glada ut. Hon såg faktiskt ut som en mamma.

När jag varit rädd på kvällen och inte kunnat somna (ja, jag erkänner, det händer) så har jag gått ut i hallen, till tvrummet och där i soffan ligger hon ihoprullad. Lyfter försiktigt och tar med henne till sängen. Först ser hon lite förvånad ut, kanske över hur hon hamnade där överhuvudtaget. Men snart så tassar hon runt i sängen, gärna nära ansiktet. Blundar man och sen tittar så kan hon helt plötsligt vara jättenära. Hon nosar bara försiktigt och puffar ibland. Och det blev faktiskt lättare att somna då.

Förra året när mamma tog Maja till veterinären så fick hon höra redan då att Majas tänder inte var som de skulle.
Mamma, som är väldigt kattkär, ville inte ta det enklaste alternativet utan betalade hellre några tusen för att dra ut några av Majas tänder.
Men nu, ett år senare så är vi där igen. Majas tänder. Och denna gången gick det inte att lägga pengar mer, det funkar inte. Veterinären sa att hon hade ont, väldigt ont. Men hon visa inte det, för att som ett rovdjur skulle det ses som en svaghet.

Vi hade bestämt oss. Det var lättast så. Ändå när jag fick smset högst upp igår, så gjorde det ont.
Jag visste att det skulle hända. Men nu fanns det en utsatt tid. Ingen återvändo.

Mamma gjorde sig redo för att åka 9.45 och lilla Maja stack ut tassen ur buren. Hon jamade tyst och frågande och jag satte mig brevid buren. Satt kvar på golvet när mamma lyfte buren och gick mot dörren. Hennes lilla oroliga ansikte mot mig hela tiden och hon såg rädd ut. "Hejdå lilla Maja."
Jag lovade Maja igår att jag skulle ta hand om hennes bebisar åt henne, som visserligen är 3 år nu. Vem som ska ta hand om mig när jag inte kan sova, det vet jag inte.

Nu är klockan 10.42 och mammas bil rullade precis fram framför huset.
Maja är med hem igen, fast i en låda. I lådan ligger hon brevid två röda rosor som mamma plockade innan.

Veterinären trodde att Maja var runt 12 år och ungefär 8 av de åren levde hon ett tufft liv.
Men de sista 4 så såg man att hon var glad. Och om jag ska tänka på henne, så är de det jag ska tänka på.
Hon var alltid tacksam. Och nu är jag tacksam, för att hon kom hit, för att vi fick äran att ta hand om henne och för att hon litade på oss så mycket att hon tog med sina barn hit.
Tack lilla älskade Maja, jag saknar dig redan.

Jag har ritat en bild på Maja som står i hallen. Den kanske kommer upp senare den med.



She's a maniac



Jag orkade upp idag för en promenad innan skolan! Snooza visserligen i en timme...men upp kom jag. Duschade, åt gröt (braaaa alice) och sminka mig, sen var jag i skolan mellan 12 och 16.
Var med de små 1orna idag, snälla, söta små flickor (och ja jag njuter att att säga små om dem ofta, get used to it. SMÅ!) , men ett blondare gäng får man leta länge efter, haha.

Åt precis klart mina bananer med smällt choklad blandad med sirap på, helt sinnes gott.
Beger mig strax till stallet, när jag samlat energi till det. Vilket jag försökt sen jag kom hem.
Vilket jag misslyckats med sen jag kom hem. Och telefonen har inte kommit än heller.
L E   F U.
Men ikväll kommer mamma med mascara och en överraskning och imorgon är jag ledig, välsingnat, och så idol på det, heja daniel och linnea, tjoho!

TVmys


Nemen hallåja! Dagen idag började med skolan och kundpass 8.10 till 12.00, måste säga att det har varit riktigt kul att vara med 3orna dessa 2 dagar. Faktum är att alla på frisör kommer bra överens. The Frisörfamily ♥ haha
Hann iaf hem emellan skolan och körskolan för att äta och nu efter en som alltid dryg lektion så sitter jag vid tvn, ska snart koka te. Imorgon har jag sovmorgon till 12 så jag tänkte, faktiskt, att jag skulle mösa mig upp kl 9 och då en promenad. Inte så tidigt ändå. Come on Alice. Vi får se hur det går.

Och så en sjukt bra låt: Tinie Tempah – Written In The Stars (Feat. Eric Turner) (Non-UK Clean Radio Version)

Och så en sjukt fin vän: Snuttegurkan

Fulfill all your wishes with my taco-flavored kisses! Taco taco.




BLÄÄÄ!
Jag skrev och skrev, just precis faktiskt. Läste igenom och fattade hur förjävligt det var.
Jag kanske har feber. Sjuk av något slag. Skrivsjuk.
Så nu, kommer en kortfattad aslame lista på saker jag gjort:

- Gått upp alldeles för tidigt för att moppa mig till Tvauger
- Varit i skolan, gick bra
- Ätit LOVELY Frosen Yogurt, rekomenderas
- Lagat tacos till mig och papsen
- Kollat på Southpark
- Fått pappa att kolla internet och vad som är fel (hade glömt betala, hoppsan)



(fräckt med en linje mitt i inlägget va...Galet)
Bjuder på en roande länk från mitt favoritavsnitt också, check it (så fattar ni även titeln, mhm)
Så klicka Damn it!

Nu ska jag vänta vidare på att Bartenderskolan, sen ska jag sova och hoppas att min mobil kommer imorgon.
Annars jävlar. Och förlåt för sämsta svammelinlägget.
ciao.

Praktiken kan gå och stoppa upp något, mhm.



Hemma från stan utan lycka i form av praktik, får spendera veckan med 3orna istället,
men det känns faktiskt helt okej, kan vara bra med lite extra träning.
Fick dock hem en transparent, militärgrön finis för hundralappen och ett nagellack.
Grått. Tajt.
Funderar på en promenix innan jag ska rida och städa. Pappa kanske kommer imorgon,
han hade nog något möte eller nått, sjukt hur han reser för sånt verkligen.
Mammis kommer på torsdag, svinglad över det verkligen, hon stannar i 5 dagar.
Gulligt att hon kommer hit bara för att jag har vart lite nere.

Nu ska jag piffa vidare, ska försöka bli lite mer bloggklok tänkte jag!
Just nu håller jag på med en liten ikon brevid min länk. Sweet!

Söndagkväll med peppmusik



Jag är inte den negativa typen, det skulle nog ganska många hålla med om.
Generös med skratt och alltid ett léende. Rätt rolig till och med.
Denna helgen har däremot varit ett undantag. Allt har känts sådär som bäst och i värsta fall riktigt förjävligt.
Men så är det ibland. Och jag tror att man ska låta det vara så.

Imorgon blir det däremot nya tag och jag ska bli som vanligt igen.
Jag kanske inte har någon praktik men jag löser det. Imorgon löser jag det.
Det kommer kännas pinsamt och jobbigt, men jag ska fixa det.
Så nu sitter jag och småpeppar mig själv med fruktsallad, te och Jersey Shore.
Bästa programmet ever, seriöst haha. Helt beroende.

Nu ska jag fortsätta glo, det blåser som satan och jag hatar det, kommer aldrig kunna sova </3
Aja, natttteeey

Give the world some love today baby.

Efter gårdagens ordspilla ska jag hålla mig mera kortfattat. Kanske lite gladare också.
Bjuder på en stor bild på en gammal alice.
Kollar på idol och älskar både Daniel och Linnéa. Så sjukt duktiga och underbara.
Nu beger jag mig till stallet för att fixa energi. Sen ska jag städa för att sluta tänka.
Och sen ringa mamma för att prata ut.
Någonstans där emellan blir det mat.
Klara, färdiga, GÅ


Too tired to be fighting, guess I'm not the fighting kind

Ikväll skriver jag saker som jag verkligen inte borde skriva.
Men jag orkar inte spara det i mig, så jag lägger över det till er.
Någon kanske till och med lyckas fatta och känna sig träffad.
Förlåt mig.

"Hämtar dig runt 18.00 om det är okej :)"
. Okej. Då i alla fall.
Hann bli lite efter 18.00. Kanske 18.15. Men det gjorde inget. Då i alla fall.
Kul att få komma ut tänkte jag. Skönt att glömma eller i alla fall tänka på annat.
Glömma vikterna som hänger över axlarna. Klumpen i magen. Surret av tusen snurrande tankar. Kanske en miljon. Jätteskönt.

Beställt bord, bås strax vid ingången, musik och dämpat ljus. Av med jackan och sjalen och menyn dyker upp.
Okej då med.
Ögnar igenom, jo men det låter ju gott, eller den kanske, jo fast jag är mer sugen på det, jag tar det, och så något att dricka till det. Lämnar menyn med ett léende och börjar väntan. Smalltalk som utfyllnad under tiden.
Okej.

Kände i magen att det inte var menat att vara där. Skulle varit hemma. En stor godispåse. Ett samtal till mamma.
Äh, gör det bästa utav situationen. Försökte. Vifta bort lilla ångesttanken.
Lyssnade på disskusioner men deltog mindre än vanligt. Orkade inte. Försökte då och då men det blev liksom inget. Inget lät trovärdigt, bara korkat. Trodde knappt det jag själv sa. Det som lät intressant i huvudet hann bli så last year på väg till munnen. Och så ut.
Vad fan sa jag det för. Vad fan sa jag nånting för. Käften Alice.
Inte så okej längre.

Frågor ställda till mig. Vanligt egentligen. Van egentligen. Jag riktigt väntade på det.
Hörde att frågan var klar, såg att frågetecknet poppade upp och att meningen var slut.
6 stycken ögon på mig. Och så blev jag frågetecknet i ett rampljus. Visste inte vad jag skulle svara. Tyst. Kanske för länge. "Jo, ja så kanske det är..."
Bäst att hålla med. Och så svarade du själv på din egen fråga. Diskussionen fortsätter.
Lyssnar med ett halvt öra medans hjärnan sakta bearbetar vad du sagt.

Ställer en fråga och vill höra mitt svar. Sätter mig i en sits jag inte vill sitta i.
Och jag svarar inte, för att det tar emot. Kanske vill du det. Att jag ska vara tyst så du kan svara själv.
Du som vet precis. Och jag vet ingenting, eller hur? Varför skulle jag det.
För det är ju inte jag som bor i det där huset med katter som inte uppför sig.
Utan golv i källaren. Som behöver dreneras om och som har en el som är helt katastrof.
Till och med farlig tydligen. Duktiga du som visste det. Dumma, dumma Alice som är helt borta.
Ute och cyklar i rampljuset och letar ord att fylla svarsrutan med. Fyllde den nog aldrig.
Det gjorde du så bra själv.

Nytt samtalsämne och jag höll mig undan igen. Funderade och tittade ut medans ögonlocken brände.
Vad ska mamma och pappa göra sen då.
Och så var det dags igen. Lika förvånad som sist.
Avbruten i mitt tänk och tagen på sängkanten.
Jag vet inte. Men det gör väl du antar jag.
Självklart. Och så var det denna frågans tjusning. Mitt faktiska ovetande. Hånad.
Jag borde veta. Men näe. Istället vet du. Ser ditt nöjda léende.
Bra jobbat till dig som visste. Dumma, dumma Alice.
Tomma svarsrutan nummer 2. IG. Skärpning. Men jag orkade inte. Lät dig njuta istället.
Hoppas du märkte. Fattade. Förstod dig på min tystnad. Min blick ner i mobilen. Snålheten med léenden.
Undvek för att jag inte orkade. För ett slippa stelheten. För att slippa att brista, där, inför de 6 ögonen.
En annan dag, ett annat tillfälle så kanske jag hade svarat och tittat dig rakt i ögonen. Orkat bry mig.
Men nu fick det duga med en tystnad som svar.
Och det är, för mig, ovanligt.
Men det märkte nog inget utav de 6 ögonen.


Kollade klockan. Snälla be om notan. Innan ögonlocken brinner upp. Innan det brister.
Tillslut blev det av. Plånböckerna fram och jackan på igen. Glöm inte att hänga på dig sjalen.
Och så vikterna på axlarna. Grattis, vikten har ökat sen du kom. Vilken bonus.

Klämde ur mig ett tack för att det varit så trevligt.
Mestadels tyst hemfärd. Blickade ut på mörka gator och kvällsbelysning. Folk påväg inåt, när jag själv var på väg åt motsatt håll. Glatt folk.
Fan va sakta det gick.

Sista svängen och handen var redan på bältesknappen. Ut, bort, in. Nycklen hade jag redan fipplat fram,
redan på resturangen. Upp med dörren, tack och hej, och ut. Äntligen.
Stegen upp för trappan och nyckeln snabbt i låset.
Klev in i det jag nu visste var ett kaos av värdelös el, ouppfostrade husdjur och ett hus du aldrig skulle köpa.

Kände hur det brände och lät det bränna.
Bränna och brista. Äntligen.
För nu var de 6 ögonen någon annanstans,
och jag slapp fylla dina redan fyllda svarslådor.

Be inte andra om svaret till frågan du själv tror dig ha facit till.


Snabbisinlägg


Skrev en text som försvann. Jag är småsur och ikväll ska jag ut och äta för att glömma det.
Praktik nästa vecka. Jättekul! Förutom att jag är praktikplatslös. Fuck Life säger jag då. FUCK FUCK FUCK FUCK FUUUUUUUCK.
Ful i munnen. Men snygg ny Svea mössa iaf.
Och sen FACE nya namn?
Värt ett till fuck bara det.

NU ska jag och Saara promenixa, cya laterz


RSS 2.0