jag har aldrig sagt att jag fattar.
snarare tvärtom.
nej, jag fattar inte.
det har jag alltid trott va problemet.
men i detta fallet kanske det inte var det.
kanske hade någon annan problemet.
kanske, eller så tror jag för mycket, igen.

jag darrar, tankefylls och vet inte vad jag ska säga.
ordlös, det är vad jag är.
ordlös, tack vare dig.
nu vet jag. tror jag. om jag vågar tro.
om det kan vara sant.
det som jag aldrig trodde att jag skulle få svar på, fick jag idag.
ett svar från någon som jag trodde skrattade åt mig.
faktumet att det gick, lyckades lura och få mig att tro.
som var nöjd med det och inte ville veta av mig mer.
men nu fick jag mitt svar.
jag vet inte om det jag hade velat ha.
jag vet inte om jag önskar att det var det som jag trodde, det som jag spärrat fast mina tankar vid.
en idiot, det var vad du var för mig. en idiot som alla andra. kanske värre.
en idiot som fått mig att småhata mig själv för att jag var så dum.
för att jag trodde så mycket, för att jag föll för enkla charmerande lögner.
ett missförstånd som lett till allt detta. ett missförstånd som jag inte ens behövt ta del av om jag visste om det.
men jag visste inte. intet ont anade, hoppades jag. helt i onödan.

nu vet jag. eller i alla fall något sånär vet.
bearbetar. funderar, mer än innan.

jag önskar att du hade sett det jag försökte visa. för jag hade varit allt det där.
inte svikit, inte utnyttjat och du hade inte ångrat att du gav mig chansen.
jag kanske till och med önskar att det inte hade varit försent.

så sjukt oplanerat inlägg som inte en jävel orkar läsa, men vad gör man med tankar i överflöd.
godnatt folket, hoppas era hjärnor är mindre fyllda.