Blir sur utan anledning och får tårar utan att veta varför.
För denna dagen i sig ger mig ingen rättvisa.
Jag kanske bara är trött, men just idag, just nu, känns allt helt värdelöst.
Meningslöst. Läser saker, men vet fan inte varför.
Kenza äter frukost med hunden i knäet. Angelica Blick har köpt något nytt och Colorelle har målat sin hylla. Men vad gör det om 100 år?

Jag har inget att sätta fingret på i synnerlighet, men allt att peka ut i allmänhet.
Börjar gråta och kommer på varför i efterhand utan att ens vara säkert på att det är svaret.
Vill prata och prata och prata tills jag är tömd på ord, ändå orkar jag inte.
Orkar inte ens öppna munnen. Håller den stängd istället, och låser in allt som surrar runt.
Det gör det inte enklare.
Men det känns inte värt att nämnas, för imorgon så kommer detta vara igår.
Och igår har ingen större betydelse idag.
Så idag lyssnar jag på joakim bergs meningsfulla ord och relaterar, kollar på alla realityserier som finns i denna absurda värld och skiter i tvätten som jag hade hunnit idag egentligen. Men nu väljer jag att fylla den tiden med något annat, något som verkligen inte gör något om 100 år, och väntar på imorgon.
För imorgon är idag igår. Och igår har ingen större betydelse idag.

Har klippt mig också. Ganska kort faktiskt.
Skriver inte det för att ni skulle bry er. Utan för att jag faktiskt har klippt mig.
Finurligt va?

Alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål

Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö