Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll.
Det kanske inte syns på bilden eller så, men jag är infact på väg att bli sjuk.
Förkyld närmare bestämt. Mindre kul. Tar en alvedon och hoppas på det bästa.
Funderar på att skita i allt som kräver ansträngning och bara vara. Blir nog så.
Så otroligt synd om mig, det är vad det är.
Nyss hemkommen från staden, gick dit efter att ha slutat klockan ett eftersom jag inte hade någon vidare buss ändå så. Det blev fika med Jessica i förmodligen lite längre tid än hälsosamt, rejält med prat hann vi med på ca 1,5 timma sen ville jag såklart kolla någon affär innan jag stack till bussen, dock köpte jag ingenting (!)
Ikväll bär det av minsann, åhjo, till min goda vän Saara. Ska smitta henne som bara den
och utnyttja henne grovt för att få åka bättre buss än vad jag fått hemifrån, helt perfekt.
Mene....ha det gott!
Just gonna stand there and watch me burn
Mitt fina nya kakfat. Blommigt. Igen. Surprice typ.
Så nu får ni allt komma och fika peeps, Im ready, bring it on.
Och så var det en sån dag igen, när jag känner mig som ensamast.
Inte lika illa som sist dock, men inte helt okej ändå.
Dom åkte idag, kl 2, efter att ha varit här i två dagar.
Mysigt var det ju såklart, med kräftskiva och allt.
Men att tiden alltid går för fort när dom är här, det är inget jag ska sticka under stolen med. Eller kan för den delen.
Nu sitter jag här och knarkar låten Engel (och på tal om det: ja, fredags på NRJ va helt sinnes förbannat bra)
och väntar på att How I met your mother ska börja.
Ikväll blir det läggdags tidigt. Innan det blir mörkt. Innan det blir för ensamt.
Adjö.
Kun dig.
Masterchef, mhm
Förbannat duktig, det är vad jag är.
Har sansat mig lite sen innan och ska nog strax slänga på lite Scrubs innan jag lägger mig.
Det blev någon sorts smoked bacon sallad. Och galet god blev den. Och galet skillad är jag.
Målar nu naglarna i silver glitter och är sjukt kaffesugen, men det går ju mindre bra när man ska sova.
Får stå ut. Det löser sig.
Imorgon är det slappis dag i skolan med två lektioner, sen fixa och dra till gbg med min favorit Saara för att sjunga Natteravn tills rösten tryter. NRJ in the pärk, here we cöme.
Mördarbebis
Och mjölken. Och allt annat för den delen. Så nu, äntligen när jag mösat mig till Kvantum för att snabbt inhandla det allra nödvändigaste, tänkte jag äta i lugn och ro och spana in den alltid lika trevliga IKEA katalogen.
Spanade från sak till sak på framsidan tills ögonen fastnade på något som jag skulle säga va frukansvärt underligt,
i ett skåp, mitt fram på bilden, med glasdörrar i trä.
Det vanliga är såklart där med, sånt som man faktiskt har hemma irl, böcker nån skål och någon vettig prydnad.
Men detta tar nog fan priset. För inne i skåpet till höger på andra hyllan står inget mindre än ett bebishuvud.
Självklart inget riktigt huvud, mer ett vitt i något som liknar porslin. Där står det, mitt fram, fullt synligt och skylltas för hela stackars Sverige. Ett bebishuvud med kanske VÄRLDENS galnaste min. Ond skulle jag säga att den ser ut.
En mördarbebis. Kinderna är hängiga och ögonen är lika vita och tomma som resten av skapelsen.
(Bäst för er som inte har sett det att ni kollar det med en gång)
Frågan som jag då skulle vilja ha ett rimligt svar på är vem fan som skulle köpa detta hemska "konstverk" eller vad man nu ska kalla det? Jag vet inte ens om det är till salu på IKEA, men det kommer troligtvis en update när jag kollat närmare på det.
En arg, ond bebis huvud. Som prydnad. Som man går förbi i hallen innan man ska lägga sig när man är ensam hemma och det är mörkt och man redan är lite rädd. Eller som gästerna ska se när man har kalas "Oj vad är det där som du har på hyllan där....?" "Jaha den menar du, nej det är bara ett bebishuvud som jag såg på IKEA, tyckte att den va SÅ SÖT så jag va tvungen att slå till, visst är det fint?!" Eh..aa.
Jag kan ju säga att jag inte hade lagt ett bud på den.
Och även om den nu kanske inte är till salu på IKEA, varför då sätta den i ett fint skåp på framsidan som reklam? Skulle det göra en köpsugen kanske?
Jag vet inte, kanske får jag aldrig veta, men jag hade så gärna velat fråga IKEA; vad fan hände där?
Näääähee nu får man väl ta sig samma och göra något av eftermiddagen, tune in more senare plis, ciao
Impuls plus sax likamed...
Jag som varit så säker börjar tvivla, men det är försent att göra nu, det vet jag ju.
Men det växer väl. Och jag hade ju det trots allt för 2 år sen.
Något nytt, något att pyssla med och fixa, lägga tid på.
Min nya bebis, nånting får man ju ha när man inte har pojkvän.
Som kan få en att känna sig snygg, som kan göra en besviken, som kan svika när man minst anar och minst behöver.
Och just nu är det nog lite besviket. Lite ovant. Lite ojämnt. Men det löser sig.
Wear it with confidence and you'll be just fine.
Tredje kvällen på raken som jag gör samma sak, vädret gör än inte särskilt sugen på någonting.
Så jag stannar inne. Jag slänger på mig mina rosa mjukisar med hästar (mindre ny shopping) och försöker hitta något av intresse på tv. Går inge vidare än så länge och jag är trött. Kanske bara ska lägga sig? Men näe det är tidigt. Frågan är om man orkar med fångarna på fortet idag med.
Frågan är om man inte vill ha lördag när mamma och pappa kommer.
Är sugen på taco kväll, men det är inte lika kul ensam. Är sugen men har knappt något i kylskåpet.
Borde handla. Orkar inte. För trött, för tråkigt. Men det kommer.
Går lös med färgen ikväll!
Mest för att mina ögon ser skeva ut.
And the reason is you....utväxt.
Jag, Gucci och utväxten.
Jo det är sant, det står färgning på schemat. Men först ska jag göra ett försök att köra i blåsten.
Update kommer senare.
PEACE
Alice Blund - Not so much.
Det är också i detta nuet som ett tillstånd vaknar. Stadiet efter jättetrött. Ett tillstånd som jag kan jämföra med lätt fylla. Mycket fniss, mycket tankar, mycket fantasiflöde. Sprudlande kreativitet som jag tycker är lite synd att man inte tar vara på. Jag kan till och med tycka att det är just nu som jag är som smartast.
Tyvärr är detta inte anledningen till att jag sitter här, ännu en gång, och skriver, utan för att det inte gick att somna.
Så nu sitter jag här, knappandes. Ser ord för ord, bokstav för bokstav poppa upp på det vita framför mig. Svart på vitt. Knappande, och så vinden utanför, det är allt som hörs. Lite regn då och då, och rasslet utav markisen som jag glömde att rulla in (förlåt mamma) och knappande. Hoppas att den är kvar imorgon.
Jag sitter nu här och funderar, velar, undrar om jag kanske skulle ge det ett nytt försök. Another go innan jag faktiskt inte hinner annat än att greppa väskan och springa till bussen, som förövrigt går om 5½ timme. Hemsk tanke. Sann tanke. Jobbig tanke. Att man kan sitta här och veta att man kommer lida så imorgon när det där ihåliga, mekaniska pipandet sätter igång, som alltid känns för tidigt.
Klockan kan ju omöjligt vara halv 7 redan. Jo, det kan den. Ja men tro fan det och så drämmer man till snoozknappen precis som om de skulle göra det lättare att gå upp 9 min senare. In my ass.
Ett inlägg utav 0 intresse för er, men som jag kanske tjänar på lite i slutändan om det gör mig något tröttare.
Det är ju trots allt för att lätta på tanketrycket jag skriver, inte för eran satisfaction.
Du kanske tycker jag verkar borta i tankar, det kanske stämmer.
Som jag tror många gjort utan att kanske riktigt erkänna det.
Och kanske ännu mer dem som inte längre har det att falla tillbaka på,
som inte längre har det som en vana. Nu ska det bli en ovana.
Dagen innan, och imorgon kunde inte komma mer lägligt.
För fyfan vad jag saknat det. Er, mina fina, som jag saknat er.
Och jag säger det, även om jag vet att känslan avtar efter max två veckor.
Även om regnet öser ner och detta faktiskt är ett tecken på att sommaren gått mot sitt slut.
Jag säger det och menar det och kan nästan tycka att det är skönt att ha 2 år kvar istället för 1.
Hade jag klarat det? Hade jag vetat vart fan jag skulle ta vägen sen?
Näe, det var nog meningen trots allt att allt skulle falla samman för mig för ungefär 2 år sen.
Det var meningen att jag skulle ha det där året som jag tyckte förstörde precis allt för mig, som jag lärde mig så mycket på, och hitta mig själv.
För annars hade jag varit en av dem med ett år kvar, i en klass med jämnåriga, och tyckt att det faktiskt kändes lite för tidigt.
För 2 år sen hände något som jag tyckte förstörde allt för mig, som gjorde att det inte blev som jag tänkt riktigt,
och det säger jag inte nu heller att det blev.
Men det lyckades ju bli jävligt bra ändå.
Ses imorgon 09HVFR, fyfan va bra ni är.
snel hest
Det får bli en lite halvgalen bild för idag, eftersom att jag är så jävla grym (jo jag lovar, det är sant)
Hästen gick framåt idag, mer än vanligt faktiskt.
I say att det beror på att jag är 2 kilo lättare (sa att det va sant ju)
Och you better say samma sak.
Nu ska jag duscha och chilla på dippen, lika bra nu sista gången innan skolan tar kol på mig.
Och ikväll står rotfrukt på menyn, morötter och trams. Olivolja kanske? Ge mig lite creds för fan, det är svåra grejer vi snackar om. Mm juste.
Smaklig måltid Alice, Tack Alice.
ciao.
Never ending story
Bilder från när jag och Sli var på vårat älskade espresso house efter skolan.
Satt och hade inget att göra, tills jag upptäckte att en gammal film gick på tv.
En gammal film som jag såg för sisådär 8 år sen, minst, som jag blev kär i då.
Det visar sig att jag gör det nu med. Så nu sitter jag här med en tom påse bilar och tittar på den oändliga historien från det älskade 80-talet.
Ikväll är inte fullständigt planerat men det ser lugnt ut, och jag klagar inte. Kanske umgås med mina fina lilla kusin Isabell, som snart börjar gymnasiet. Inte alls så liten med andra ord. Nu ska jag fortsätta glo, toodles.
FÖRBANNAT stora bilder
Men det gillar antar jag. Iklädd långklänning begav jag mig tidigare ikväll till min kära kusin Emils 18års kalas.
Sjukt hur stora vi börjar bli, haha. Och om 3 månader är det min tur. Halleluja.
Och nej, detta är ingen forbenned outfitbild. Det är jag...i en spegel...med kläder på. Och den klänningen får ni aldrig tag på ändå så, HA!
snattz
bloggalikes
En grej som egentligen kanske är självklart, men som slog mig på riktigt denna gången.
Egentligen något som jag är minimalt inblandad i, men som jag nu känner för att avsluta.
Det är det här med bloggar...och kläder. Missuppfatta mig rätt nu, jag älskar kläder, krimskrams, skor och allt där emellan, verkligen.
Men detta fick mig att fundera två gånger på att inte lägga upp shopping bilder, outfitbilder osv.
Inne i en klädaffär. Jag ser en tjej i rulltrappan. En helt vanlig tjej really.
Sen tittade jag på vad hon hade på sig. Och så såg jag det. Fattade det.
Det var världens mest självklara sak. Som blixt från klar himmel.
Hon som många andra är en bloggläsare.
Stora och helst miljoner ringar, turkost nagellack, transparent skjorta och kängor.
Det är inte det att det inte är snyggt, jag gillar själv allt jag precis nämnde.
Det är faktumet att så många tycker om det och har det.
Kanske inte ens tycker om i början vid första anblick, utan lär sig att tycka om.
Ser henne ha det, ser snyggt ut, kanske borde prova. Och fastnar för det.
Det finns såklart hur många olika stilar som helst. Hur många kläder som helst.
Så många affärer, märken, vintageshoppar att välja mellan.
Ändå kan du urskilja vem som läser vems blogg, om du läser dem själv.
Jag kanske virrar, svamlar och låter helt vilsen i mina egna tankar.
Men är det inte lite så? Har det inte gått lite för långt då?
Inspiration är en sak, men jag vet inte om jag längre är ett fan utav att kolla vad hon har shoppat denna gången.
Och jag ska inte heller visa vad jag har shoppat denna gången (blev en hel del förövrigt, haha).
Jag vill inte att min nya favorit som jag letat efter så länge ska bli en grej som hänger på alla.
Även om det är lätt hänt när det kommer ifrån en affär med bra priser och stort utbud.
Men om jag kan förminska chansen att folk ska se lite mer ut som mig så gör jag nog gärna det.
Samtidigt imponeras jag utav att våra kända, duktiga bloggare står ut med det.
Som inspirerar och faktiskt gör datorkunskapslektionen lite roligare. Antagligen känner dom inte som jag på denna punkten. Kanske är det därför dom är kända.
Det kan bli som julafton att få kolla alla sina favoritbloggar och se det nyinköpta, outfits och vad dom gillar just nu.
Men egentligen är frågan, vad gillar DU just nu? Vad väljer DU om du går in i din favorit affär, utan att påverkas så mycket av omvärlden? Vad faller dina ögon på, vad känns rätt för dig, vad klär din smak?
Våga gilla utan att någon annan gjort det före. Våga hitta ditt favorit plagg istället för att gilla någon annans.
Grejen är att jag är sån själv. Bloggläsare. Kanske inte typisk, men ett och annat plockar jag upp och fastnar för.
Men det kanske avtar nu. Provar köra mitt eget race helt och hållet. Att inte läsa massa modebloggar. Att inte lägga in massa bilder på det nya och det jag haft på mig. En vändning, eller i alla fall en paus för att fundera lite på det hela. Fundera är ju bra har jag hört. Lista ut.
"You might have my wardrobe, but you don't have my style"
-eller?
Godnatt från en skrivande Alice med för mycket i huvudet atm.
rosor och döskallar
såhär ser det ut när det bär av, om ca en timma.
sjalen är förövrigt ny och älskad. av mig. av mamma. av alla. åh finis.
nu drar jag och äter sallad, toodles
By this time tomorrow, I'll be home again
vet inte riktigt varför jag lägger upp en gammal bild igen.
kanske för att jag inte hade något nyare på min gamla dator.
fattar ni? fattar jag? är det jag? kan knappt tro det.
blir nog aldrig kunna lägga upp en nytida bild efter detta.
Hur blir man fulare egentligen? Ska det inte vara tvärtom?
Får nog allt bli att höja sin fuckability lite tror ja.
Imorgon drar jag hemåt igen, tillbaka till verkligheten. Allvaret. Ansvaret.
Men nu ska jag bara njuta av att sitta här vid köksbordet med tända ljus.
äta glass och jordgubbar och småprata med min fina familj.
Och jag kan ärligt säga att det inte finns mycket som känns bättre än att veta att vi snart ses igen.
jag slutar aldrig att förvånas
snarare tvärtom.
nej, jag fattar inte.
det har jag alltid trott va problemet.
men i detta fallet kanske det inte var det.
kanske hade någon annan problemet.
kanske, eller så tror jag för mycket, igen.
jag darrar, tankefylls och vet inte vad jag ska säga.
ordlös, det är vad jag är.
ordlös, tack vare dig.
nu vet jag. tror jag. om jag vågar tro.
om det kan vara sant.
det som jag aldrig trodde att jag skulle få svar på, fick jag idag.
ett svar från någon som jag trodde skrattade åt mig.
faktumet att det gick, lyckades lura och få mig att tro.
som var nöjd med det och inte ville veta av mig mer.
men nu fick jag mitt svar.
jag vet inte om det jag hade velat ha.
jag vet inte om jag önskar att det var det som jag trodde, det som jag spärrat fast mina tankar vid.
en idiot, det var vad du var för mig. en idiot som alla andra. kanske värre.
en idiot som fått mig att småhata mig själv för att jag var så dum.
för att jag trodde så mycket, för att jag föll för enkla charmerande lögner.
ett missförstånd som lett till allt detta. ett missförstånd som jag inte ens behövt ta del av om jag visste om det.
men jag visste inte. intet ont anade, hoppades jag. helt i onödan.
nu vet jag. eller i alla fall något sånär vet.
bearbetar. funderar, mer än innan.
jag önskar att du hade sett det jag försökte visa. för jag hade varit allt det där.
inte svikit, inte utnyttjat och du hade inte ångrat att du gav mig chansen.
jag kanske till och med önskar att det inte hade varit försent.
så sjukt oplanerat inlägg som inte en jävel orkar läsa, men vad gör man med tankar i överflöd.
godnatt folket, hoppas era hjärnor är mindre fyllda.
Using your headphones to drown out your mind
jag. saknar. dig.
Tror att jag är färdigpackad nu, till min stora förvåning så finns det efter många om och men (shopping) plats kvar. Bra skit. Översta bilden är tre färdigvalda outfits som jag packat. Man får ju va lite metodisk serru.
Idag började bra redan klockan 8.45, lektionen gick awesome och hon sa att jag kan gå hur långt som helst.
Tur då att man ska sälja hästen. Inte.
Resterande dagen har jag virrat runt och packat/städat/funderat.
Funderingarna som ledde till att jag blev förbannad. Mest på mig själv faktiskt.
Dom är idioter. Men frågan är om man inte är det lite själv också, trots allt.
Fast then again, how the hell could i have known?
Ni förtjänar en nominering för rollerna ni spelade.
Nu ska jag steka ägg och ringa lite samtal (vuxet)
Vill dessutom säga till alla er som ska på Hästpojken på Majas ikväll
att jag hatar er från bottnen av mit hjärta och att det lär bli jävligt bra.
ciao.
Slående likhet
Nemen ser ni?! Ja, jo det klart ni gör. Det är ju jag för ett och ett halv år sen IGEN. Fast för 5 min sen...
Det tar sig, faktiskt. När man snear lite extra med huvudet tar det sig ännu mer. Klassiker.
Nu ska jag tvätta lite, duscha och laga mat,
jag vet att dagens bilder kanske inte va nått att stoppa i granen till jul men det löööser sig efter resan.
Hare gött haj!
Ledsam nostalgi
Jo det är sant. Jag gör det igen. Och idiotförklarar mig själv.
För vad fan hände? Var fan håller människan på bilden hus?
Förvisso, kan jag tycka att jag ser ut som vilken halvfjortisaktig tjej som helst.
Men håret. Det där förbannade håret. Har det varit så långt? Verkligen?
Då tänkte jag ju inte ens på det. Men nu, fy vad det svider nu.
En sån sak som gör så mycket. Om inte annat känner man ju sig i alla fall snäppet fulare nu.
Haha, nae nu får jag nog ge mig och göra något vettigt utav dagen.
Det växer väl ut någongång...
Föööööööööreesten mina små, på söndag sticker jag iväg en vecka på äventyr,
Ba såru vet.
Tar med mig håkan till sängs
Ja fyfan va galet det ser ut. Men galet är bra så gnäll inte va.
godnatt på er alla som sitter hemma en fredag kväll precis som moi
på onsdag drar jag och Agge till Belfast i en vecka, längtan.
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så
Hemma från en sväng på gekås. En sväng som resulterade i en 650 kr fattigare jag.
Hur lyckas man, varje gång?
Kanske bästa inköpen. För det första utav dom kan ju i alla fall inte bli bättre.
Skorna gick på 75 spänn. Lite lagning behövs men det ska jag nog ordna.
Nu ska jag lyssna på Håkan tills öronen svider och tillslut ramlar av, hej!
Upphetsat den 20:e minsann
Slängde in lite som jag gillade ur min tidiningsshopping här om dagen,
Lite mode, lite horoskop och lite för snygga kate moss (i wanna know your secret)
"Förbered dig på lustfest"
Tro fan det.
Here we go again
Men nu kommer en snabbgenomgång på de senaste 48 timmarna
-Kom till Saara tisdag kväll och sov här
-Upp kl kvart i 9 och tog en kopp kaffe, sen joggade vi 5 km (elle aa, delvis jogga iaf)
-Drog till stallet och va duktiga och red även där
-Stack hem och duscha och drog sedan tillbaka till Saara igen och sov där
Och idag har jag hunnit klippa Sli's pappa. Nu funderar jag starkt på att dra hem och landa lite medans Saara målar lekstugan. Men innan det slänger jag in två tips: http://agneeees.blogg.se/ och http://alexandrastyle.blogg.se
ciao
För snart finns det inga tårar kvar
Tur att jag tog en bild innan. En jävla tur.
För nu brast det.
Det är i sådana här tillfällen jag inte klarar annat än att erkänna.
Det som jag inte kan med och säga när grannen, mostern eller någon annan frågar:
Jag borde inte svara "Jo det går bra, lite jobbigt ibland med städning och mat och så men det funkar!".
För vad fan tror ni?
Klart som fan att det är jobbigt, att jag saknar dom och att jag varje dag önskar att det mirakulöst skulle bli så att dom var här, hos mig, hemma.
Inte för att hälsa på. Inte för att knappt hinna träffa alla nära och kära.
Inte för att nästan lägga upp ett schema på när man ska till vem.
Utan för att stanna.
Nu ska jag lägga mig, snart får jag nog ta mig fan vätskebrist.
