Jag och min Silver för ca 2 år sen.

Hemma från en tävling som jag trodde skulle bli allt annat än bra.
Efter 2,5års uppehåll och alldeles för lite träning kan jag ju inte säga att jag hade de högsta förhoppningarna.
Stack iväg en halvtimme för sent eftersom att Saara's mamma gav mig skjuts och hon skulle ha med Saara's lilla syster Claudia vilket dröjde. Satt och kollade klockan, helspänd och blev mer och mer irriterad, men sa såklart inget, man ska ju vara glad att folk ställer upp som taxi trots allt (nu ser väl iofs Saara detta och då får dem ju reda på det iallafall, men jag tror att de gillar mig iallafall, haha)

Väl i bilen på väg hem till mig för att hämta ditt och datt som jag skulle ha, och för att klä om. Stiger innanför dörren redan stressad och upptäcker till min stora fasa att jag inte hittar Silvers pass. Passet med vaccinationsintyget som jag måste ha för att få starta. Och passet finns INGENSTANS. Att jag inte dog.
Vände upp och ner på huset, ringde och väckte mamma i Nordirland med tårar i ögonen som såklart inte hade någon aning om vart det var. Tillslut fick jag åka iväg iallafall och försöka lösa det på annat sätt.

Körde mot stallet och Heidi får ett samtal från Alexander (Saara's bryschäh) och jag tänkte att jag likagärna kunde fråga om han ifall ifall kunde kolla i moppen efter passet, även om jag visste så  säkert att passet inte fanns där.
Fast så gjorde det det. ÅH så glad jag blev. Alexander ska få en kram tror jag.

Och tävlingen slutade med placering, 2 stycken till och med, 2a och 5a. Silver uppförde sig exemplariskt och jag märkte hur han älskade det. Att visa upp sig. Att glänsa när alla ser. Att få alla ögon på sig just de 5 minutrarna och visa vad han går för. För han vet att han gör det så bra i princip varje gång.
Och det vet jag också.

Dessutom lyckades jag med det som var nästan viktigast och taggade mig något sjukt.
Suckers. Man får vara en bitch ibland.

Nu efter ett långt fantastiskt inlägg ska jag duscha och bege mig, ända bort till min fina Sli som hjälpt mig något sjukt både idag och igår, som jag inte ens trodde skulle följa med. Tack Saara, du är bäst, ingen protest, ily.