Det är just i detta nuet som jag borde ligga och vila mig inför morgon dagen, med andra ord sova.
Det är också i detta nuet som ett tillstånd vaknar. Stadiet efter jättetrött. Ett tillstånd som jag kan jämföra med lätt fylla. Mycket fniss, mycket tankar, mycket fantasiflöde. Sprudlande kreativitet som jag tycker är lite synd att man inte tar vara på. Jag kan till och med tycka att det är just nu som jag är som smartast.

Tyvärr är detta inte anledningen till att jag sitter här, ännu en gång, och skriver, utan för att det inte gick att somna.
Så nu sitter jag här, knappandes. Ser ord för ord, bokstav för bokstav poppa upp på det vita framför mig. Svart på vitt. Knappande, och så vinden utanför, det är allt som hörs. Lite regn då och då, och rasslet utav markisen som jag glömde att rulla in (förlåt mamma) och knappande. Hoppas att den är kvar imorgon.

Jag sitter nu här och funderar, velar, undrar om jag kanske skulle ge det ett nytt försök. Another go innan jag faktiskt inte hinner annat än att greppa väskan och springa till bussen, som förövrigt går om 5½ timme. Hemsk tanke. Sann tanke. Jobbig tanke. Att man kan sitta här och veta att man kommer lida så imorgon när det där ihåliga, mekaniska pipandet sätter igång, som alltid känns för tidigt.
Klockan kan ju omöjligt vara halv 7 redan. Jo, det kan den. Ja men tro fan det och så drämmer man till snoozknappen precis som om de skulle göra det lättare att gå upp 9 min senare. In my ass.

Ett inlägg utav 0 intresse för er, men som jag kanske tjänar på lite i slutändan om det gör mig något tröttare.
Det är ju trots allt för att lätta på tanketrycket jag skriver, inte för eran satisfaction.