Anledningen är du

Så himla konstigt att jag ens letar mig tillbaka hit, där jag inte varit på så länge.
Och denna gången utan att beklaga mig över huvud taget. 
Det är bara det bästa sättet jag kunde komma på att få ur mig lite lycka som bubblar innuti mig
och som gjort det nu i några månader.

Man tror så mycket, speciellt när man är ledsen och nedstämd.
Nekad av något som ska vara det finaste som finns. 
Man kan tro att man aldrig kommer få känna något sånt igen.
Tänk så förvånad man blir då när man trott att man känt det där fina,
och så har det egentligen inte varit någonting i närheten av det man känner nu.
Det jag känner för dig.


Det kan verka så tidigt egentligen, men man ska ju gå på känsla. Och där finns så otroligt mycket känslor.
Det kanske det började finnas redan första gången jag pratade med dig i telefon kl 2 på natten i säkert 1,5 timme. Du fick mig att skratta och få pirr i magen, och sen dess har det aldrig känts något annat än rätt.

Att knappt kunna sova för att dina djupa andetag inte hörs precis bredvid när jag måste vara utan dig. 
Att märka att jag ler så fort jag ser på dig för att jag inte visste att det fanns någon riktigt så fin, bara till mig. Ibland tror jag fortfarande inte att det är sant.
Jag kan skratta tills jag gråter åt saker du säger
och för varje puss försvinner hela resterande världen. 
Som en bästa vän och en kärlek på samma gång.
Du överraskar mig som folk bara gör i filmer och det känns som om jag kan säga vad som helst till dig.
Jag känner mig aldrig så fin som när dina blåa ögon faller på mig.
För du låter mig veta att jag är det, hela tiden.

Och jag har inte vågat säga det till dig, 
men jag får fortfarande fjärilar i magen när jag sitter på tåget på väg mot dig.
Precis som första gången vi sågs.
Avril Lavigne – Smile

Det är otroligt svårt för mig att sätta ord på det, vilket jag annars tycker jag brukar lyckas ganska bra med. Men inte denna gången. Denna gången känns orden fruktansvärt otillräckliga och som en enda jävla röra. 
Det kanske är enklare att bara klicka på länken ovanför och lyssna. Ni har säkert hört den, det råder det ingen större tvivel om. Men om det finns någon låt som får mig att tänka på hur jag känner när jag ser honom så kommer nog den refrängen ändå ganska nära.
För du är anledningen till att jag ler. Och jag är så fruktansvärt jävla kär i dig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0